perssonspondus

Den av mina många vackra kusiner som idag tog studenten. 
Fick för mig att hon skulle bli glad av att få ett porträtt, tänkte inte på att jag inte målat/ritat sådant på mycket länge.
Faktum är att jag, redan vid uppritandet med blyerts, började undra vad jag egentligen gett mig in på...

Nåväl, efter 4 timmar var jag tvungen att lägga ifrån mig penslarna, men det hade inte suttit illa med 4 timmar till.

Vid det glada inköpet av påsarna så trodde jag att jag visste var jag förvarar min textilpenna.
(jag vill minnas att den är svart.) Det visade sig givetvis att jag inte hade en aning, MEN att jag hade en helt annan typ av textilfärg i min ägo.
Med pebeo touch textile sparkled black från panduro och en hel del optimism skred jag till verket.

Påse till ena kusinen...


Påse till andra kusinen...




baksidan på båda påsar.

Jag har i uppdrag av mig själv att piffa till två totebags som en del av två födelsedagspresenter till två av mina unga och snygga kusiner som blir firade imorgon. 

Eftersom de är just unga och snygga så tänker jag ta inspiration av två konstnärer- vilkas karaktäristiska konst ständigt är ung och snygg-: Liselott Watkins och Audrey Kawasaki.
Förhoppningsvis blir resultatet till kusinernas förnöjsamhet.

Hur det blir får vi se imorgon.

Jag tror att det kan vara viktigt att ibland låta sig bli inspirerad av andra konstnärer för att själv kunna växa.
Iallafall om man upplever att man "kört fast".
Mina gulligull-alster här nedan är ju tungt influerade av Suzi blu och underbara Kari Anne Marsteins leklust och sötma.  Jag beundrar båda konstnärer mycket och tycker att deras konst är väldigt inspirerande.

Ibland behöver man få leka.  
Ibland är det ok att måla puttinutt.
Så är det bara.
:)

Kanske blir det såhär när ens vänner är höggravida; att man ägnar sig åt pastellfärger och mjuka former?
Detta lilla filtprojekt var ett experiment som landade som tävlingsbidrag till en tävling utlyst av panduro.

konst.  Konsten är mångsidig.
Du kan frystorka någons avföring, montera resultatet, ge "verket" en pretentiös/politiskt relaterad titel,
och vips: du har ett konstverk. 

Någon berättade för mig att en person hade kommit in på  Konstfack efter att ha skickat in en video på ca 40   minuter under vilka personen i fråga satt i ett badkar och höll en monolog för en badanka.

Vi-the people som av ett eller annat skäl inte går på konstfack- kan välja att fnysa åt detta och känna oss   alienderade eller så kan vi välja att se konsten som en form av ständigt närvarande möjlighet.
Och varför inte?
Ta barn som ett exempel, barn är några av de största, ogenerade kreatörerna, helt utan pretentioner eller prestationsångest. Där har vi konstärer på höga nivåer.

Sedan har vi ju allt vi skapat med spelregler; tekniker som finslipats och modifierats genom årtusenden.
Som modifieras, muterar och evolverar.  Och som ständigt utmanas av kreativa experimentsugna konstnärer.

För att sammanfatta (jag skuller kunna yra på detta osammanhängande vis i evighet) konst kan vara allt  möjligt, det kan se ut på olika sätt och vara lite av varje.
Det är det som är det sköna med konsten, det måste inte vara på ett specifikt sätt.

Allt måste inte vara kubism, allt måste inte ha varit målat utav picasso eller da vinci för att vara konst. 

Som åskådare är du en av de som bestämmer vad som är och inte är konst. 
Ta vara på den makten.
Som kreativ är du den som skapar konst, om du är tveksam; besluta dig för att det du gör är konst!
Vem skulle kunna hindra dig, och varför?
Vad skulle ge en specifik person rätt att bestämma vad som är och inte är konst när en gammal pissoar monterad på en vägg är lika mycket konst som ett flerhundraårigt oljeporträtt föreställande en kunglighet?

Skapa, gör konst och var stolt!