.
Konsten
konst. Konsten är mångsidig.
Du kan frystorka någons avföring, montera resultatet, ge "verket" en pretentiös/politiskt relaterad titel,
och vips: du har ett konstverk.
Någon berättade för mig att en person hade kommit in på Konstfack efter att ha skickat in en video på ca 40 minuter under vilka personen i fråga satt i ett badkar och höll en monolog för en badanka.
Vi-the people som av ett eller annat skäl inte går på konstfack- kan välja att fnysa åt detta och känna oss alienderade eller så kan vi välja att se konsten som en form av ständigt närvarande möjlighet.
Och varför inte?
Ta barn som ett exempel, barn är några av de största, ogenerade kreatörerna, helt utan pretentioner eller prestationsångest. Där har vi konstärer på höga nivåer.
Sedan har vi ju allt vi skapat med spelregler; tekniker som finslipats och modifierats genom årtusenden.
Som modifieras, muterar och evolverar. Och som ständigt utmanas av kreativa experimentsugna konstnärer.
För att sammanfatta (jag skuller kunna yra på detta osammanhängande vis i evighet) konst kan vara allt möjligt, det kan se ut på olika sätt och vara lite av varje.
Det är det som är det sköna med konsten, det måste inte vara på ett specifikt sätt.
Allt måste inte vara kubism, allt måste inte ha varit målat utav picasso eller da vinci för att vara konst.
Som åskådare är du en av de som bestämmer vad som är och inte är konst.
Ta vara på den makten.
Som kreativ är du den som skapar konst, om du är tveksam; besluta dig för att det du gör är konst!
Vem skulle kunna hindra dig, och varför?
Vad skulle ge en specifik person rätt att bestämma vad som är och inte är konst när en gammal pissoar monterad på en vägg är lika mycket konst som ett flerhundraårigt oljeporträtt föreställande en kunglighet?
Skapa, gör konst och var stolt!
Du kan frystorka någons avföring, montera resultatet, ge "verket" en pretentiös/politiskt relaterad titel,
och vips: du har ett konstverk.
Någon berättade för mig att en person hade kommit in på Konstfack efter att ha skickat in en video på ca 40 minuter under vilka personen i fråga satt i ett badkar och höll en monolog för en badanka.
Vi-the people som av ett eller annat skäl inte går på konstfack- kan välja att fnysa åt detta och känna oss alienderade eller så kan vi välja att se konsten som en form av ständigt närvarande möjlighet.
Och varför inte?
Ta barn som ett exempel, barn är några av de största, ogenerade kreatörerna, helt utan pretentioner eller prestationsångest. Där har vi konstärer på höga nivåer.
Sedan har vi ju allt vi skapat med spelregler; tekniker som finslipats och modifierats genom årtusenden.
Som modifieras, muterar och evolverar. Och som ständigt utmanas av kreativa experimentsugna konstnärer.
För att sammanfatta (jag skuller kunna yra på detta osammanhängande vis i evighet) konst kan vara allt möjligt, det kan se ut på olika sätt och vara lite av varje.
Det är det som är det sköna med konsten, det måste inte vara på ett specifikt sätt.
Allt måste inte vara kubism, allt måste inte ha varit målat utav picasso eller da vinci för att vara konst.
Som åskådare är du en av de som bestämmer vad som är och inte är konst.
Ta vara på den makten.
Som kreativ är du den som skapar konst, om du är tveksam; besluta dig för att det du gör är konst!
Vem skulle kunna hindra dig, och varför?
Vad skulle ge en specifik person rätt att bestämma vad som är och inte är konst när en gammal pissoar monterad på en vägg är lika mycket konst som ett flerhundraårigt oljeporträtt föreställande en kunglighet?
Skapa, gör konst och var stolt!
Kommentarer
Trackback
